Hem » Uppmärksammar » Polismyndighetens brottsutredande verksamhet

Polismyndighetens brottsutredande verksamhet

image_pdfimage_print

En natt häromveckan vaknade samtliga grannar i hyresfastigheten i Stockholms innerstad av att någon i huset, runt vargtimmen, fick fullständigt spel. Det bestod i att vederbörande, endast iförd kalsonger, for runt som en furie mellan våningsplanen och störde de boendes nattsömn, medelst kraftiga bankningar i allas dörrar. Samtidigt skrek han på ett utomnordiskt språk. Någonstans kunde man höra ett kvinnoskrik och tankarna leddes snabbt in på att det kunde vara fråga om någon som sysselsatte sig med att misshandla en värnlös kvinna.

Under tiden som galningen for runt i trapphuset och fortsatte med att trakassera sina grannar ringde en av grannarna nödnumret 112. På polisens ledningscentral lät man måttligt road när man tog emot samtalet (som för övrigt alltid spelas in) och man lät meddela att det fanns ingen polisbil i hela Stockholm att skicka på uppdraget.

Anmälaren frågade om det numera var så illa ställt att man inte längre skickade eller omprioriterade radiobilar för ett pågående lägenhetsbråk.

Ingen radiobil kom till direkt undsättning och efter att ha väntat i över en halvtimme ringde grannen ånyo till Polisens ledningscentral. Återigen fick de till svar att det fanns ingen radiobil att skicka. Grannen, tillika anmälaren, uppgav att denne egentligen inte var bekymrad i sig för själva galningen, utan betydligt mer oroad för att någon annan var i akut behov av hjälp på grund av de nattliga härjningarna i fastigheten.

Under den senaste veckan har det kommit muntliga rapporter inifrån det stora polishuset på Kungsholmen att utredningshögarna växer i landet och resultaten sjunker. Lite skämtsamt brukar man säga att det går in 4000 människor varje morgon i kvarteret men det rullar endast ut fyra polisbilar. Detta kan man raljera om, men det finns naturligtvis en underton av sanning.

Det är så illa att utredningshögarna vid Barnahuset i Stockholm (en plats där polis, socialtjänst, barnläkare och barn- och ungdomspsykiatrin arbetar tillsammans med barn som blivit utsatta för brott, våld eller övergrepp) bara växer och det finns ingen polis som kan åta sig den hög av anmälningar som det den senaste tiden råder hög prioritet på. Anmälningar där socialtjänsten gjort bedömningen att en polisanmälan ska göras, om det finns misstanke om att ett barn utsätts för pågående brottslighet i sin hemmiljö.

Det är så här vardagen numera ser ut när den vanlige medborgaren behöver svensk polis till sin hjälp. Då finns det ingen bil att skicka, ingen utredningspersonal att tillgå. För antingen bevakar man landets gränser eller så är alla övertaliga före detta chefer fullt upptagna med att oroa sig för att de skulle kunna bli tvungna att utföra vanligt hederligt polisarbete.

När patrullen till slut kom fick grannarna reda på att Polisen hade annat att göra som hade högre prioritet. Vad kan vara mer allvarligt än en pågående misshandel i Sverige och vad kan vara mer prioriterat än att ta hand om akuta utredningar där barn under 18 år utsätts för brott i sin familj eller av en nära anhörig?

Den nya omorganisationen skulle göra att polisen skulle komma närmare medborgarna och att det skulle bli färre chefer, så att beslutsleden skulle förkortas. Detta då man tidigare hade byggt upp för många beslutsnivåer. Med den nya Polismyndigheten skulle man frigöra mer operativa resurser. Idag irrar de 420 före detta polischeferna runt likt herrelösa satelliter i universum i Polismyndighetens korridorer. Dessutom synnerligen välbetalda och i absolut anonymitet.

Hela elva procent av alla Sveriges mängdbrott klaras upp just nu. I övrigt ingen smickrande siffra, eller hur Eliasson?

Jeanette Åberg
Frilansskribent