Hem » Kultur » Moberg, Duvemåla och Kristina

Moberg, Duvemåla och Kristina

image_pdfimage_print

Kristina från Duvemåla

Kristina från Vilhelm Mobergs utvandrarserie är för evigt förknippad med byn Duvemåla. Kristinas tillhörighet med Duvemåla är symboliskt och finns enbart i Vilhelm Mobergs författarvärld. Där tolkar han på ett mycket fint sätt den stora hemlängtan som många utvandrarkvinnor bar på. En längtan att få återse sina nära och kära och sin hembygd.
För att hylla alla ”Kristinor” och Vilhelm Mobergs författarskap har en staty av Kristina frammejslad av konstnären Niels Elley satts upp här i Duvemåla.

Så står det på den vattenskadade skylten bredvid Kristinastatyn i Duvemåla i Småland. Jag har många gånger kört förbi den bruna vägskylten på väg 28 som pekar in mot Duvemåla som kulturminnesmärke. Häromdagen var jag i närheten och det var vackert väder, så jag svängde in. Det är bara en liten grusväg mellan hagar, men så kommer man runt en krök och ser ett gammalt falurött hus med vita spröjsade fönster och en stor trädgård. Det är Café Duvemåla, som tyvärr hade stängt för säsongen en vecka tidigare. Strax efter caféet finns en stor gräsplätt med handikapparkering, och det är just den öppna platsen som Kristina från Duvemåla blickar ut över. Runt sockeln växer kärleksört och i hagarna runt omkring betar kor. Det är småländska gärdsgårdar och massor av grönska.

Kristinastatyn

Vilhelm Moberg

Vilhelm Moberg föddes 1898 i ett soldattorp i Småland och levde fram till veckorna innan sin 75-årsdag. Han hade sex syskon varav tre nådde mogen ålder. Under barndomen arbetade han främst i lantbruket och med att bära ved på Modala glasbruk. Moberg gick i skola mellan 7 och 13 års ålder, men undervisning gavs endast under fyra av årets månader.

Som barn hade Moberg ett brinnande intresse för att läsa. 13 år gammal blev han för första gången publicerad, när han deltog i ungdomstidningen Brokiga blads novelltävling. Moberg hamnade på 18:e plats, fick ett diplom och som pris en plansch (Aftonbladets karta över ätliga svampar). I ungdomen var han också en regelbunden skribent i tidskriften Såningsmannen och i lokaltidningen Smålandsposten. Moberg blev 1913 medlem i den socialdemokratiska ungdomsklubben i Algutsboda och i ungdomen var han nu även aktiv i den lokala nykterhetslogen.

Under första världskriget studerade Moberg vid folkhögskolan i Grimslöv. Efter folkhögskolan försörjde han sig som skogsarbetare innan han började vid Katrineholms praktiska läroverk. 1918 drabbades han av spanska sjukan och var sjuk i ett halvår. 1923 gifte han sig med hustrun Margareta, kallad Greta. Tillsammans fick de fyra döttrar och en son. Moberg och hans hustru flyttade från Alvesta till Stockholm 1929 men där vantrivdes han samtidigt som det knappast var möjligt att återvända till Algutsboda.

Utvandrarserien

Mobergs mest kända verk är Utvandrarserien från 1949-59, som beskriver en grupp människors utvandring från södra Småland till Minnesota i USA i mitten av 1800-talet, ett öde delat med 1,2 miljoner andra svenskar, däribland större delen av författarens egen släkt. Serien handlar om sexton personer som våren 1850 utvandrar från Ljuder i Småland, bland andra just Kristina från Duvemåla.

Moberg hade själv i 18-årsåldern tänkt emigrera och emigrationen omnämns som tema i flera av Mobergs tidigare böcker. I juni 1948 flyttade han med hela familjen till USA och reste runt i svenskbygderna för att få källmaterial. I Saint Paul, Minnesota hittade han den tidiga svenska emigranten Andrew Petersons dagböcker och detta blev det källmaterial han behövde. Bosatt i Carmel, Kalifornien, skrev han klart de två första delarna. Mobergs engagemang i den offentliga debatten i Sverige gjorde att han inte kunde påbörja den tredje delen förrän 1954 i Laguna Beach, Kalifornien. Under arbetets gång bestämde sig Moberg för att även skriva en fjärde del som publicerades 1959.

Ett återkommande ämne i Mobergs prosa är en strävan att komma upp sig här i världen; att komma bort från landsbygden som känns alltför inskränkt. Ofta kombineras detta med eftertankens kranka blekhet: Knut Toring upptäcker att livet i Stockholm inte är vad han trodde utan längtar hem, Albert Carlsson i romanen Din stund på jorden längtar tillbaka till Sverige från sitt hotell i Kalifornien, Karl-Oskar dör 1890 i Minnesota med kartan över Ljuders socken tryckt mot bröstet, medan hans yngre bror Robert inte ville se den nya bygden som sitt slutliga mål utan drog vidare mot guldruschens Kalifornien och så småningom blev ett offer för sina obesvarade drömmar och nedbrutna hälsa.

Debattören Moberg

Moberg var en uttalad stark motståndare till de totalitära rörelserna som kom att växa fram och dominera under 1920- och 30-talen, och han vände sig starkt mot både nationalsocialism, kommunism och fascism. Det var dessa rörelsers framgångar som fick Moberg att under 1930-talet frångå sin ungdoms uttalade pacifism. Därför förespråkade han också senare i livet svenskt medlemskap i Nato. Under andra världskriget kritiserade Moberg nazisternas gärningar. Han var även kritisk mot den svenska regering, som Moberg ansåg bedrev en undfallande politik mot Tyskland i vissa frågor.

Vilhelm Moberg var uttalad republikan och var en aktiv debattör i ämnet. Han var också kritisk emot att historiska svenska kungar som Gustav II Adolf och Karl XII beskrevs som ”hjältar”, då Moberg menade att de i själva verket hade varit ”tyranner”, ”krigsförbrytare” och ”massmördare”.

Under 1950-talet var Moberg engagerad i kampen mot vad han såg som den svenska rättsrötan. Moberg dömdes till dagsböter efter att ha stulit dokument som bland annat avslöjade att svenska polisen hade samarbetat med Gestapo. Moberg menade att det var moraliskt riktigt att begå brottet att stjäla handlingarna för att avslöja svenska myndigheters brott.

Från 1960-talet var Moberg en av Olof Palmes häftigaste kritiker. Han kritiserade till exempel Palme för att ha uppvaktat kung Gustaf VI Adolf på dennes 90-årsdag och sjungit ”Kungssången”. Detta var hyckleri menade Moberg, eftersom Palme påstod sig vara republikan.
Moberg förespråkade också ett avskaffande av det dåtida svenska TV-monopolet långt innan det avskaffades.

Senare år

Moberg blev mycket uppmärksammad för sina framställningar om den svenska historien berättad från folkets perspektiv, vilket är mest renodlat i historieverket Min svenska historia, berättad för folket (1–2) (1970–71), som inte blev fullbordat. Med dessa böcker ville Moberg skildra de vanliga människorna – soldater, bönder och kvinnor – som de etablerade historikerna har glömt bort. Det har dock påpekats att Moberg misslyckades med detta då hans två böcker i första hand ägnar sig åt kända personer i den svenska historien: Folkungaätten, Heliga Birgitta, drottning Margareta, Engelbrekt och Sten Sture den äldre – vilka redan utforskats – medan socialhistoria och kulturhistoria blir styvmoderligt behandlade. Mobergs brist på källkritik och hans negativa bild av Gustav Vasa har också nämnts.

Moberg hade under de sista åren av sitt liv svårt att skriva, vilket kan ha lett till den depression som orsakade hans död; han dränkte sig på kvällen den 8 augusti 1973 i sjön utanför sitt hus i Söderäng på Väddö i Roslagen. Tidigare samma dag hade Moberg avslutat ett brev till sin hustru med orden: Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.
Moberg är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Den 27 december 2009 brann det på Söderängs gård. Det stora bostadshuset från 1800-talet förstördes helt och därmed även tavlor gjorda av Mobergs son Björn. Dock klarade sig skrivarstugan som inte låg i direkt anslutning till gården.