Hem » Kultur » Recensioner » Finns det blåbär i Sveriges riksdag?

Finns det blåbär i Sveriges riksdag?

image_pdfimage_print

I Riksdagen duggar numera seminarierna tätt om den svenska skogen. Miljöpartiet och Liberalerna har tydligen funnit varandra i denna fråga och verkar tillsammans med Naturskyddsföreningen överens om att den svenska skogen behöver räddas från otäcka skogsmaskiner och giriga skogsägare som vill bruka sin skog. De representerar ett ganska typiskt storstadsperspektiv. Jag noterar att Liberalerna ligger under fyraprocentsspärren i skogslänen och även Miljöpartiet är klart starkare i städerna.

Den motbild jag eftersöker finner jag i boken ”Växer blåbär i skogen? Lägesrapport från svenska landsbygden”, sammanställd av föreningen Naturbrukarna. Bland författarna finner vi föreningens ordförande Rickard Axdorff samt en viss före detta statsminister vid namn Göran Persson. Texterna spretar en del, men det övergripande budskapet är tydligt. Skogsägare är inte ute efter att förstöra sin skog. De vill vårda den, bruka den och bevara den för kommande generationer. Boken kan sägas vara en partsinlaga, men bland dessa skogsägare hittar vi utan tvekan kunniga, strävsamma och engagerade människor. Och de hatar definitivt inte naturen.

Det har inte undgått oss att företag på landsbygden ofta har det kärvt. Inte minst jordbruket är satt under press till följd av konkurrens, skatter och en snårig svensk särlagstiftning på många områden. I denna situation ser vi att skogsbruket ofta utgör en sorts krockkudde. Man avverkar skog eller säljer mark för att få ekonomin att gå ihop, skogen används också som säkerhet när man lånar till investeringar. Men notera tidshorisonten. Man investerar pengar och arbete för kommande generationer, det kan gå 80 år mellan plantering och nästa föryngring. Det här är organisk ekonomi, så långt från kvartalskapitalism man kan komma.

Om myndigheterna kringskär möjligheterna till skogsbruk tappar företagen likviditet, vilket kan få förödande konsekvenser. Livsverk raseras, arbetstillfällen går förlorade och nästa generation landsbygdsbor ser sig tvingade att flytta till en helt annan tillvaro i Umeå, Gävle eller Stockholm. Tyvärr är detta precis vad som sker. Skogsägare känner sig ofta utlämnade till myndigheternas godtycke när tjänstemän anser sig ha identifierat en nyckelbiotop på deras mark.

I takt med att vi fjärmar oss från naturen uppstår myten om det förlorade paradiset och Växer blåbär i skogen … är en utmärkt reality-check från dem som står kvar där ute i verkligheten. En intervju med Clas Tollin, docent i agrarhistoria, kan öppna ögonen på vissa. Sveriges skogar är nämligen i utmärkt skick i ett historiskt perspektiv. Mellan 800-talet och 1300-talet var trycket på den svenska skogen högt genom svedjekultur och vedhuggning, vilket resulterade i en övervägande ung och slyig skog. Det som utmärker skogen idag är att den är ovanligt uppvuxen och virkesförrådet har mer eller mindre fördubblats på ett århundrade.

Vi får också en glimt av ett internationellt perspektiv genom ett kapitel av journalisten Carina Gerken Christiansen. I det väldiga Kanada finns det gott om skog som inte sköts, och bara i British Columbia (dubbelt så stort som Sverige) dödar insekterna träd i kvantiteter som är nio gånger större än avverkningen i Sverige. Enligt Toso Bosic, jägmästare i Edmonton, finns tre sätt att föryngra skogen; brand, insektsangrepp och avverkning. Man får välja.

Växer blåbär i skogen … lyfter fram olika perspektiv på ett förtjänstfullt sätt, men eftersom undertecknad besitter vissa kunskaper om biodrivmedelsproduktion från cellulosa kan jag påpeka att det också smugit sig in lite snömos. Självklart kan man bränna skogsrester i värmepannor och därigenom utvinna energi, det är en väletablerad teknik. Men om man, som Magnus Matisons på Biofuel Region, vill producera till exempel etanol från cellulosa så är det en både ineffektiv och mycket dyr process. Det är alltså inte miljörörelsens fel att denna teknik inte slagit igenom någonstans, vilket antyds i Matisons text.

Men vi behöver inte cellulosaetanol för att ha stor nytta av skogen. Som råvarubas för en hypermodern cellulosaindustri är skogen ett nationellt ekonomiskt intresse. Självklart ska den både skyddas och brukas, både skyddad och brukad skog har betydelse för den biologiska mångfalden, men inkluderar man improduktiva områden och frivilliga avsättningar så skyddar vi enligt Skogsstyrelsen redan över 30 procent av skogen.

Finns det en politisk dimension i detta? Absolut. Makten över skogspolitiken bör i någon mån förflyttas längre bort från storstadsbaserade miljöorganisationer och närmare dem som för det första har engagemang och kunskaper och för det andra direkt påverkas av politiska beslut. Vi i Sverigedemokraterna har kommit långt med ett program som med förhållandevis små insatser skulle gynna både lantbruk och skogsbruk. Det handlar delvis om att ge näringslivet på landsbygden en ärlig chans att överleva, men också om att faktiskt ta strid för en mer jordnära och realistisk syn på dynamiken mellan människa och natur.

Slutligen en twist på bokens titel. Finns det blåbär i Sveriges Riksdag?

Tomas Brandberg