Hem » Ledare » Behovet av en reglerad invandring är mer akut än någonsin.

Behovet av en reglerad invandring är mer akut än någonsin.

image_pdfimage_print

Den pågående kampanjen som syftar till att försöka sätta likhetstecken mellan en reglerad invandringspolitik och barn som drunknar i Medelhavet är omoralisk, onödigt polariserande och grundfalsk i sina utgångspunkter.

Den direkta orsaken till att människor drunknar i Medelhavet är att skrupellösa människosmugglare, oavsett väder, packar ihop mängder av människor i icke sjödugliga farkoster och skickar iväg dem. Merparten av båtarna kommer inte från Syrien och en stor andel av människorna ombord flyr inte från krig, de vill bara av fullt förståeliga skäl lämna fattigdomen och misären, primärt i Afrika, och söka sig en bättre tillvaro i Europa.

Bland dem som faktiskt kommer från Syrien och som faktiskt flyr från krig är det ganska få som inte har något annat val än att ta en flyktingbåt till Europa. I de allra flesta fall finns möjligheten att landvägen ta sig till ett flyktingläger i något av grannländerna. Att man inte väljer det alternativet beror sannolikt på att förhållandena i lägren inte är tillräckligt bra. Alla relativt resursstarka syrier som lyckas ta sig till Europa, inklusive dem som inte bott i Syrien på många år, får ju också ett betydligt bättre omhändertagande än de stackare (oftast kvinnor och barn) som av ekonomiska och fysiska skäl inte kan ta sig från krisområdets närhet.

Varje vuxen person som ger sig ut i båtarna på Medelhavet gör naturligtvis en kalkyl över potentiell risk och potentiell belöning. Eftersom merparten av båtarna trots allt inte går under och eftersom chanserna att kunna stanna i Europa legalt eller illegalt och på så sätt kraftigt kunna förbättra sin egen och familjens levnadsstandard, är ganska goda, så gör många bedömningen att belöningen är värd risken.

Den logiska konsekvensen av detta är att för varje migrant som får stanna i Europa, så kommer ännu fler att finna det värt risken att ta sig hit.

Även om Europa hade öppnat en luftbro och med enorma konsekvenser för ekonomin, välfärden och stabiliteten i våra länder, flugit hit alla miljontals syriska flyktingar, så hade migrantbåtarna på Medelhavet ändå fortsatt att komma, förmodligen i ännu högre utsträckning.

Extrema liberaliseringar av invandringspolitiken, som i Sverige och Tyskland och omfattande amnestier för illegala invandrare, som i bland Sverige och Spanien, har inte på något sätt bidragit till att minska problemet, tvärtom. Det har bara ökat tilldragningsfaktorn. Enligt vissa rapporter finns det bara i Libyen upp emot 1 miljon, främst afrikanska, migranter som väntar på att ta en båt mot Europa och fler anländer varje dag. Så länge chansen att få stanna i Europa är relativt stor och så länge de ekonomiska och sociala fördelarna med att ta sig hit är så enorma, så kommer de att fortsätta att komma.

Australien har under lång tid brottats med liknande problem. Tusentals migranter har drunknat i undermåliga farkoster på väg till Australien. 2013 införde den australiensiska regeringen en ny policy som innebär att man möter alla migrantbåtar på havet och lotsar dem tillbaka till landet de kom ifrån. I det fall man inte kan avgöra ursprungsland förs migranterna till Nya Guinea där de kan ansöka om asyl. Detta har nästan helt eliminerat dödligheten bland båtemigranterna. Tusentals liv har räddats och anstormningen av migranter till Australien har minskat kraftigt. Människosmugglarna kan inte längre sälja in drömmen om att den potentiella belöningen gör det värt kostnaden och risken.

Summa summarum, en ännu liberalare politik kring migration och gränsskydd kan inte förhindra att migranter dör i båtar på Medelhavet. Det kan däremot en striktare politik i kombination med intensifierad kamp mot människosmugglare och ökad hjälp i närområdet.

Vill man åtgärda problemet genom liberalisering så måste man löpa linan ut och införa helt fri invandring för alla som vill komma hit, oavsett skäl. Detta skulle totalt rasera ekonomin, välfärden och den sociala stabiliteten i Europa och i förlängningen erodera våra möjligheter att hjälpa till i närområdet när nästa stora flyktingkatastrof uppstår.

Mattias Karlsson