Hem » Opinion » Overshoot Day – en problematisk syn på klimat och miljö

Overshoot Day – en problematisk syn på klimat och miljö

image_pdfimage_print

Det blir allt svårare att få medial uppmärksamhet kring den så kallade ”Overshoot day”, alltså den dag på året då jordens resurser anses ta slut. I år blev det bara ett fåtal notiser, trots att dagen inföll tidigare än någonsin, den 6 augusti. Därför kan det vara värt att påpeka att både vänsterblocket och Alliansen i grunden accepterar denna världsbild, att vi står inför en global kris till följd av överkonsumtion och att det är Sveriges plikt att lösa detta.

Det finns flera problem med detta synsätt. Det första är att hela konceptet med ekologiskt fotavtryck, som Overshoot day är baserat på, är märkligt konstruerat. Det handlar inte om sällsynta mineraler som håller på att ta slut, utan om (1) arealen bebyggd och odlad mark samt betesmark, (2) arealen avverkad skog, (3) utsläpp av koldioxid och (4) nyttjande av fiskevatten. Om man undantar överbelastade fiskevatten så handlar diskussionen direkt eller indirekt om koldioxid, minst sagt en grov förenkling av verkligheten. Man kan alltså till exempel avveckla användandet av farliga kemikalier, återvinna batterier och sanera förorenad mark hur mycket som helst utan att det påverkar datumet för Overshoot day.

Om diskussionen ska handla om just koldioxid så ska fakta vara korrekta. Vår avverkning av skog är nämligen negativ, det vill säga våra skogar har nettotillväxt och binder koldioxid. Tar man hänsyn till detta har Sverige exceptionellt låga(!) nettoutsläpp av koldioxid på årsbasis, någonstans i närheten av en halv promille av de globala utsläppen. Detta trots att vår befolkning faktiskt utgör ungefär en och en halv promille av jordens befolkning.

Det budskap som når allmänheten är emellertid att Sverige bör ta på sig ett oproportionerligt stort ansvar för minskningar av koldioxidutsläpp, vilket vi också gör. När EU-kommissionen nyligen lade fram sitt förslag för hur unionen skulle fördela sina utsläppsminskningar så framgick det att just Sverige skulle ta på sig den största bördan proportionellt sett. Ingen företrädare för Sveriges regering, eller Alliansen, har protesterat.

När man går alltför radikalt fram riskerar man negativa ekonomiska effekter. Man vidtar panikartade åtgärder som för det första kostar pengar och för det andra har högst marginell betydelse för våra koldioxidutsläpp. Som exempel kan nämnas förbrukningen av biodiesel i Sverige, som till största delen är importerad och som dessutom inte är ett särskilt miljövänligt bränsle.

Sverigedemokraterna står för en mer realistisk syn på Sveriges utsläpp av koldioxid. Vi ser förvisso gärna att Sverige reducerar sitt oljeberoende, det finns flera goda skäl till det, men inte till vilket pris som helst. Budgetmedel som frigörs på detta sätt kan med fördel användas till miljöpolitikens övriga områden och till andra behov i samhället.

Samtidigt vill vi se en mer aktiv politik till förmån för svenskt jord- och skogsbruk. Om landsbygdens möjligheter ska kunna tas tillvara behövs en politik för en livskraftig landsbygd där människor kan leva, bo och verka.

Det är en miljöfråga för oss.

Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson
Anders Forsberg, landsbygdspolitisk talesperson