Hem » Opinion » Krönikor » Gästkrönika: Första SD-mötet började med Resarchgruppen
image_pdfimage_print

Hösten 2001 blev jag medlem i Sverigedemokraterna. På den tiden var det inte alldeles lätt att bli aktiv i partiet i Stockholm. Någon större mötesaktivitet bedrevs inte så när man i början av 2002 kallade till möte i Stockholm med den nyblivne sverigedemokratiske riksdagsledamoten Sten Andersson ringde jag omedelbart och anmälde mig. Jag fick veta att vi skulle samlas vid Slussen för att sedan gemensamt promenera till möteslokalen. Anledningen var säkerhetsskäl. Man litade helt enkelt inte på oss nyblivna medlemmar. Ett till viss del förståeligt säkerhetstänk även om det träffade ganska fel denna gång.

På mötesplatsen där det samlats ett trettiotal nyblivna sverigedemokrater fanns inga representanter från partiet. Däremot kom hotfulla personer från det välkända våldsbejakande nätverket AFA – Antifascistisk aktion – till platsen. Företrädarna från partiet hade helt enkelt inte vågat komma när man upptäckt att folk från AFA fanns där. En person som jag då inte visste vem det var gick runt med en systemkamera som han tryckte upp i ansiktet på varenda en av oss samtidigt som han raljerande informerade oss om att AFA behövde uppdatera sitt fotoalbum med bilder på nazister. Cirka två tredjedelar av församlingen skrämdes bort.

Att bli utsatt för åsiktsregistrering på det första mötet man går på kan med fog upplevas som ganska skrämmande. Så även för mig. Men eftersom det var uppenbart att de här personerna i alla fall inte tänkte använda våld mot oss vid det här tillfället så lyckades jag efter några telefonsamtal i alla fall få reda på att mötet skulle äga rum i medborgarhuset på Medborgarplatsen några hundra meter därifrån. Där visade det sig att partiets motståndare hade god information om var mötet skulle hållas. Efter att ha trängt mig förbi ett par hundra mer eller mindre galna vänsterextremister lyckades jag till slut ta mig till mötet med Sten Andersson där han i en trång och svettig lokal höll sitt första tal för en samling med sverigedemokrater. Det har blivit många möten sedan dess.

Varför är då denna händelse relevant idag? Den hotfulle personen som var där från AFA Doku, AFAs avdelning för åsiktsregistrering, var nämligen Mathias Wåg. Idag är han drivande i Researchgruppen. Där har man lyckats med konststycket att skapa sig en inkomstkälla på samma typ av verksamhet som tidigare bara bedrevs till förmån för det politiska våldet. Idag är den största kunden tidningen Expressen.

Att personerna i Researchgruppen idag helt plötsligt förvandlats till snälla granskande journalister som tar avstånd från alla former av våld vill jag gärna tro på. Men det är ungefär lika sannolikt som att Svenskarnas Parti slutade att vara nazister när de slutade med nazisthälsningar och la ned Nationalsocialistisk Front.

Detta är något man från Expressen och andra mediebolag borde förhålla sig till. Att legitimera extremvänstern på detta sätt får naturligtvis konsekvenser. När Stefan Löfven och företrädare för de flesta riksdagspartierna i helgen kommer att delta i samma demonstrationståg som företrädare för våldsvänstern så får även det konsekvenser.

Från Sverigedemokraternas sida är vi övertygade om att den enda rimliga hållningen är att tydligt ta avstånd från politiskt våld vid alla tillfällen. Detta inkluderar att ta avstånd från såväl handlingarna som från de organisationer som står bakom. Detta inkluderar att aldrig delta i manifestationer där våldsbejakande grupper tillåts att delta. Sverigedemokraterna är ensamma om denna hållning idag.

När Mattias Karlsson igår i SVT Aktuellt mötte Expressens chefredaktör Thomas Mattsson blev en central fråga obesvarad.

Skulle Expressen vara beredda att anlita personer ur vitmakt-rörelsen för att granska vänsterextremism inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet?

Vi väntar fortfarande på svaret på den frågan.